Det ar ick karlek! Karleken vill antagligen, oavsett vad!

Hurdan forhaller ni de mot att din f.d. traffat e?

Det befinner sig fa don sasom kan foreta sa ont sasom nar nagon f.d. inneha vandrat fortsattningsvi sam traffat en ny partner (forsavit vi fortfarande bar gallande romantiska emotioner). Ensamheten och kanslan fran fiasko blir annu mer markbar genast nar han/hon inneha en annan tatt. Forsavitt vi ick kant emotionell bedrova forr, befinner si det nu det ske. Ett ordn ino kaos. Smack!

Sjalvbilden, sjalvfortroendet, planerna for framtiden och minnena far kungen kollision efter knall. ”Var det vi hade sallskap enbart ett sluta bamse osanning? Hur kunde han fortsatta odla snabbt? Samt hon som ar morsan mo mina kidsen…”

Saken da vi ett gang stod sa varda har forvandlats till nagon framling. Den sista samtalspartnern vi kan vanda oss mot. Ifall maktloshet tidigare varje en ord, ar det omedelbar nago realite tillsammans forbittrad smak.

Det befinner si nago oerhort tuff lardom (fick saken da solo nagon passage) – vi kan ej bemastra en annans faststalland. Din f.d. ar alldeles fri inom forsvinna option.

Det ett resulterar inom plaga. Vi vill dirigera och beharska. Haver uta oss sarkastiska kommentarer samt andra harda ord. Vi ar bade gisslan samt gisslantagare ino vara egna tankar sam emotioner. Oh acceptera!! Stinget kanns!

Darfor att slippa frustrationen eventuellt vi borjar beskyll, besudla, bega det svar aktuell overlamnande/mottagande itu barnen, ekonomiska patryckningar, sms terror…

Jag hor sam ser dom som uppge: ”jag alskar henne/honom over allting annat!” samt tillsammans andra handen utovas harskartekniker.

Det tar tidrym att dyka upp mo acceptanslaget samt saso bekantin ar det atnjuta itu oss som inneha ett on/off torftig darborta vi plotslige enbart inneha fattat det.

Etta steget mot genuin acceptans befinner si den starka atr samt viljan mot att godkanna: ”jag vill innehava det forbattring ann sa narvarande!”

Det befinner sig okej att uppleva, andock . . . . . . att agera ut morka kanslor mot ett annan, ar alltsamman ovrig annu gro. Det ar vart eget forpliktelse att gora baksida av underben som ann behovs darfor att leva med vardighet.

Det har ar exakt sa jag kanner

Mar faktiskt inte bra att han gick fortsattningsvis sa fort och traffade nagon fars bona. Betydde var tid inget…. sjalv alskar honom fortfarande. Onskar enbart att han kommer aterkomst.

Jag hatar verkligen detta. Mig vill inte att nagon annan bona ska vara med honom samt bega han glad. Det skall ju besta sjalv:'(

Uppsyn stora forfaran den dag det ske! Centru ex age ej traffat e ny undertecknad veterligen. Han har ngn haft ngt kortare forhallande andock barnen age inte blivit inblandade. For tillfalle kanner till jag att han ej har en. Skad vad saso hander saken dar dag han mote en sam barnen blandas in…jag blir nedstamd enbart mi tanker kungen det samt likva vill sjalv ej hava han aterkomst. Men mig inneha ick sorjt ”det som ick blev” fortfarande, ar hett i saken dar sorgefasen omedelbar. Alltemellanat onskar sjalv att jag mot ett fars forst, det skulle tillrackligt kannas lattare forut mej. Anta ick det kommer bliv odl daremot. For tillfalle kanns det iaf bra att han ick ager en ny, ej for att mig ick unnar han det utan darfor at mi ej skulle klara av hantera det domstol. Sjalv befinner sig daremot ej nagon manniska sasom skulle ge igen eller motsvarighet, sjalv skulle lyckonska under tiden mig inombords skulle reversera ino grima egen framtagning samt igen betanka slut hur sjalv kunde bliv avfall efter 21 ar tillsammans…om sjalv ick ar vardinna nagot osv. Andock sjalv promenera hos hjarnskrynklar just nu odla antagligen mi kommer ma battre nar saken da kontakten befinner si slutford sam enar lattare vet administrera nagot som mig vet kommer existera oundvikligt; att tillverka traffar nago farsk.